Förr i tiden vs. nutidsorientering
Tänk om man vore en gammal man som bara intresserade sig för sina minnen. Vilka skulle man välja att komma ihåg? Vilken tur att man tenderar att bara komma ihåg roliga och bra saker. Annars skulle troligvis mänskligheten lägga sig ner och dö ut. Vem skulle liksom vilja ha fler barn om man kom ihåg hur jävla ont det gjorde och hur jobbigt det var?
Förr i tiden fanns inga problem. Man bara levde, jobbade och gjorde sitt. Ingenting var komplicerat, allt var enkelt och självklart. Allt man gjorde blev rätt. Barnen lyssnade och man köpte hus och bytte bil ofta och inte hamnade man i Lyxfällan för det. Man hade aldrig autogiro och absolut inga avbetalningar. Förr i tiden var cash king.
Förr i tiden, alltså all tid innan typ år 2007, var allt bra. Själv har jag ganska oangenäma minnen av denna tid. Det var typ då man gjorde alla idiotdumma, pinsamma skämsgrejer som man fortfarande får ångest av att tänka på om man vaknar mitt i natten (ca 20 gånger/natt för mig nu för tiden).
Typ: blev för full. Hade för mycket spring i bena. Hade myror i brallorna. Och trumpeten. Brrrrrr....
Vilken tur att det är nutid nu. Och att man är fertil och kärleken hittade mig. Nu får man bara hoppas att inget händer kärleken eller mina barn (tänkbara mardrömsångestscenarion: de blir heroinister, mobbade i skolan, våldtagna, mördade, kränkta, ledsna, slår sig så att det gör ont på riktigt, blir rädda (skrämda av ondskefulla människor).
Då kommer vi till pudelns kärna: vad är värst? Dåtidsångest eller nutidsångest?
Nu är klockan 20:30 så då är det dags för småbarnsföräldrarna att släpa sig upp för trappan och sova nanny.
Undrar vilka bisarra graviddrömmar som står på schemat i natt. Och hur många gånger jag ska upp och kissa. Och hur många gånger min man ska väcka mig för att jag snarkar. Och vilken tid/hur många gånger på natten/i gryningen/på morgonen lillpaschan ska vakna.
Det finns alltid en framtid att vara nyfiken på.
Dåtidsångest.
Nutidsångest.
Dåtidsångest.
Nutidsångest.
Förr i tiden fanns inga problem. Man bara levde, jobbade och gjorde sitt. Ingenting var komplicerat, allt var enkelt och självklart. Allt man gjorde blev rätt. Barnen lyssnade och man köpte hus och bytte bil ofta och inte hamnade man i Lyxfällan för det. Man hade aldrig autogiro och absolut inga avbetalningar. Förr i tiden var cash king.
Förr i tiden, alltså all tid innan typ år 2007, var allt bra. Själv har jag ganska oangenäma minnen av denna tid. Det var typ då man gjorde alla idiotdumma, pinsamma skämsgrejer som man fortfarande får ångest av att tänka på om man vaknar mitt i natten (ca 20 gånger/natt för mig nu för tiden).
Typ: blev för full. Hade för mycket spring i bena. Hade myror i brallorna. Och trumpeten. Brrrrrr....
Vilken tur att det är nutid nu. Och att man är fertil och kärleken hittade mig. Nu får man bara hoppas att inget händer kärleken eller mina barn (tänkbara mardrömsångestscenarion: de blir heroinister, mobbade i skolan, våldtagna, mördade, kränkta, ledsna, slår sig så att det gör ont på riktigt, blir rädda (skrämda av ondskefulla människor).
Då kommer vi till pudelns kärna: vad är värst? Dåtidsångest eller nutidsångest?
Nu är klockan 20:30 så då är det dags för småbarnsföräldrarna att släpa sig upp för trappan och sova nanny.
Undrar vilka bisarra graviddrömmar som står på schemat i natt. Och hur många gånger jag ska upp och kissa. Och hur många gånger min man ska väcka mig för att jag snarkar. Och vilken tid/hur många gånger på natten/i gryningen/på morgonen lillpaschan ska vakna.
Det finns alltid en framtid att vara nyfiken på.
Dåtidsångest.
Nutidsångest.
Dåtidsångest.
Nutidsångest.
Kommentarer
Trackback
