dedong -

En dag som aldrig tycks ta slut

En summering av en dag i Lizas liv.

02:40 ca. Bebis äter mat (amning alltså för de som inte fattat det).

Somnar om.

03:? 2,5-åring kommer in i sovrummet och tar plats mellan m o p.

Somnar om.

04:30 Bebis äter mat.

Somnar om.

04:45 Maken går upp.

Somnar om.

05:20 Maken kommer in med en flaska dedong till lillpaschan.

Somnar om.

07:20 Lillpaschan vaknar, dricker dedong, vill omedelbart pussa, krama, hoppa, på dra i bebis. Kalabalik följer, ingen blev skadad. Bebis vaknar och vill äta. Lillpaschan vill också ha tutte, tränger sig emellan.
Lillpashan går och hämtar sin djurkorg. Vill visa bebis djuren, alltså köra upp dem i bebis ansikte. Jag räknar till tio, orkar inte bli förbannad nu. Försöker byta bebis blöja och klä på honom (har varit smart och hämtar fram kläder dagen innan, så det momentet är i varje fall bortransonerat). Lillpashan hoppar i sängen, går inte att stoppa, är farligt nära bebisen flera gånger.
Jag flippar och slänger nästan bokstavligt talat in honom i hans rum. Han grinar. Jag mår skit och känner mig oändligt ledsen och ensam, vill bara krama bebisen för att han är så liten och utsatt och samtidigt ge lillpaschan en björnkram och jättepuss som är så full av mammakärlek och berusande mammadoft att han blir hypnotiserad och LUGN.
Sätter på bebis overall och stoppar ner honom i åkkorgen.

07:40 Vi ska vara på dagis om tjugo minuter. Stänger in bebis i sovrummet och går in med lillpaschan i hans rum. Sätter mig på golvet för att klä på honom. Han springer runt runt mig på mattan och när jag äntligen lyckats fånga in honom slår han mig i ansiktet, skrattar skrattar hela tiden. Det gör ont när han slår mig, jag är astrött och stressad, förker säga nej som en normal mamma men flippar såklart till slut. Nej, jag slår inte honom men skulle vilja ge honom ett rejält kokstryk för att han slår mig och inte lyssnar. Får på honom klädern, sätter mig och sjunker ihop. Alla hemska tankar om att slåss pyser ut. Nej jag vill inte slå mina barn. Jag vill att mina barn ska vara trygga och lugna och glada. Men jag blir så jävla trött och stressad och ledsen och allt. Tar ut ilskan på Järfälla fittkommun istället och tänker på att de är kvinno- och barnfientliga som tvingar oss till denna jävla idiotiska idén om att man ska få ha sitt stora barn på förskolan bara 15 timmar i veckan om man är föräldraledig med bebis. Dessutom får förskolan själva bestämma tiderna, i detta fall 8-14 måndag till onsdag. Jävla skit varje morgon.

07:50 Klär på mig själv.

07:55 Tar lillpaschan och bebis i korg (nu alldeles för varm) och går ner för att påbörja rond 2: ytterkläderna. Gömmer bebis med korg i vardagsrummet så att lillpaschan inte ska springa dit och "pussas" hela tiden. Klär på lillpaschan, han slår mig i ansiktet och skrattar hela tiden samt kastar sig mot garderobsspegeldörrarna så att det låter förjävligt och jag ser framför mig ett regn av spegelglas över mitt barn. Jag räknar till 10 och försöker vara normal och sansad. Väl påklädd skickar jag ut honom och klär på mig själv.

08:05 Barnen är i vagnen och vi är på väg till dagis. Vad skönt det är att promenera dit en vacker höstmorgon. Kallt men skönt. Bebis sover och lillpaschan är fastspänd och vi pratar om allt vi ser på vägen. Det är fint och bra.

08:40 Har klätt av, lämnat, pratat med personalen, vinkat och är på väg hem. Tack gode Gud för dagis, LillP älskar dagis.

09:00 Hemma, klär av oss, ammar bebis. Lägger honom i vagnen och lagar mat. Lullar bebisen i vagen samtidigt, han kan inte somna. När han somnat äter, plockar undan, diskar, fixar jag i köket. Fixar med papper och telefonsamtal som behöver ringas, administrativa grejer. Gör kaffe och dricker, äntligen!

11:00 Nu är allt klart, går upp med bebisen till övervåningen. Tar bort bebisens kräkiga och kissiga lakan, byter till nya. Lägger in en maskin tvätt. Ammar bebisen, lägger honom i hans säng. Han ligger och gnyr lite, sen somnar han tack och lov. Duschar. Borstar tänderna.

Går in till bebisen som vaknar, ammar honom, masserar honom med olja, byter på honom, sätter på rena kläder (kräkbebis).

Tittar på tv i sängen, umgås med bebis.

12:30 Viker och lägger in ren tvätt. Hänger tvätten som är klar. Fixar lite på övervångingen, tar fram vinterkläder, lägger undan kläder som blivit för små.
Ammar bebisen, byter på honom igen.

13:30 Klär på oss, går till dagis.

14:00 Hämtar lillpaschan. Blir lite putt när jag får veta att han knuffat de andra barnen på dagis men eftersom min son i övrigt är perfekt så bjussar vi på det.

15:00 Hemma. Nu följer lite kaos. Vet ej riktigt vad som händer här, men ingen blir skadad som tur är. Edvard Griegs "Skriket" i ultrarapid. Min man ringer hela tiden och säger att han älskar mig och att jag är världens snyggaste människa. LillP försöker kasta saker på bebisen. Jag förbereder middagen.

16:30 Min man kommer hem och säger att han älskar mig och pussar mig trettio gånger rakt på munnen. Han säger att han beundrar mig som klarar av att handskas med de två minstingarna helt själv hela dagarna. Vi har det så fint varje dag hela livet jag och min perfekta man.

17:00 Jag lagar mat, LillP sysselsätter sig med att hjälpa mig. Han vill helst vara vid diskhon, det kan han glömma. Han trotsar, jag försöker behålla lugnet medan jag lagar mat. Vill ha mysigt nu.

18:00 Vi äter. LillP kastar mat, trotsar och är jätteduktig växelvis. Bebis sover i vagnen.

18:30 Maken städar efter maten, jag, Lillpaschan och bebis går till soffan, jag ammar bebis, lillP försöker sparka och slå honom samt amma själv. Maken kommer med dedong, lillP dricker den och kollar på Bollibompa.

19:00 Jag och LillP borstar tänderna (funkar jättebra nu tack vare eltandborste och tandborstsången) säger godnatt till pappa och går upp. På med pyamas och sova nanny. LillP vill lyssna på Pettson eller Pippi. Vi lyssnar och han är vild och kommer inte till ro. Jag försöker få LillP att somna utan att jag sitter bredvid och går ut och fixar med tvätten eller gör i ordning inför natten med bebis. Han kommer ut några gånger men till slut somnar han.

20:00 Jag går ner igen och tittar på TV, äter chips, glass, godis, ost eller annat onyttigt och ammar. Hetsäter apelsiner.

21:00 Vi går upp och lägger oss. Ammar bebis och läser samtidigt.

23:00 Bebis somnat, jag somnar.

Slut på dagen, morsning korsning!

Kram och puss alla storebror

2011-11-19 @ 12:22:17 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Cirkus Dedong på världsturné

Nu är man hemma efter en liten utlandsvistelse. Vi har varit i älsklingens hemland Tunisien och firat eïd med hela tjocka släkten. Fem lamm har fått sätta livet till, ett för varje barnbarn som närvarade vid tillställningen.

Men det fanns flera anlednigar till att fira än... ja varför man nu firar eïd.

Svärmor har skaffat en varmvattenberedare efter att i 57 år ha gått till hammam och tvättat sig en gång i veckan och skött sin och sex barns hygien med enbart kallt vatten (Hur har detta varit möjligt? Hon har aldrig heller ägt en barnvagn.) Vidare har hon på senaste tiden fått två nya barnbarn, hennes yngsta dotter har tagit sin examen, byggt en övervåning på huset och den ynsta sonen ska snart flytta till Europa. Livet ler mot svärmor, trots sjukdom, onda ögon som kastas, gubbar som inte gör som man vill och pengar som aldrig finns.

Efter en flygresa kan sammanfattas,

*Nattflyg.

*Lillpaschanhöll sig bisarrt nog vaken till två på natten.

*Bebisen hade hysterisk snuttbuffé.

*Ungen i sätesraden bredvid var sjuk och skrek oavbrutet i cirka två timmar, spottade och fräste ut cirka en miljon bakterier över min familj. (Hennes puckoföräldrars flyga-med-barnutrustning bestod av en flaska Mer och ett paket våtservetter. Fattar man inte att en tvååring behöver underhållning på en fyra timmar lång flygresa ska man fasiken stanna hemma och titta på Packat och klart istället.)

*En mellanlandning i Göteborg (?) varefter, oklart varför, halva planet beordrades av kabinpersonal att organisera om placeringen i planet. Vi fick flytta från rad 4 till rad 5, skitkul med ett spädbarn, en 2,5 åring och massa jävla skötväskor och bärselar, jackor och Gud vet vad.

fortsatte resan, efter en snabb kopp kaffe, i svägerskans halvdöda Polo.

Utan säkerhetsbälten och barnstolar, i maxhastighet ut på de tunisiska vägarna, klockan fyra på morgonen, med en last som garanterat översteg tillverkarens rekommendationer, inträffade faktisk bara två incidenter: vi körde över ett gupp i hundra kilometer i timmen varav jag slog huvet i taket och risk förelåg för shaken baby syndrome och vi var i samma hastighet tvungna att väja för en död åsna som låg mitt i vägen.

Min man tänkte gå ur bilen och FLYTTA åsnan, men det projektet avstyrdes tack och lov. Hur flyttar man förresten en död 300-kilos åsna? Släpar den i svansen? Det går ju knappt att flytta en levande åsna såvitt jag förstått det. Men tanken var ju fin.

Efter fyra timmar bilresa var vi slutligen framme i charmanta ökenstaden Gafsa. Då hade jag inte sovit på 30 timmar. Det tog mig tre dagar ett repa mig efter den pärsen.

Gafsa ÄR Tunisien. Ni som chartrat till Tunisien har visserligen varit där rent geografiskt, men turistställena är bara en kuliss för att tillfredställa med landets enda försörjning förutom dadlar och fosfat, turister.

Första gången, och andra och tredje, jag besökte min mans hemstad blev jag djupt kulturCHOCKAD.

Nu älskar jag stället av hela mitt hjärta.

Ingenting är rakt eller organiserat. Alla gör som dom vill. Inga regler finns om du vill bygga hus, ett staket, öppna kafé, anlägga en soptipp eller parkera bilen. Självklart är det ingen totalt galen anarki, det finns poliser, lagar och hårda sociala regler, men hela staden ser ut som en enskild egendom, inte ett styrt samhälle. Folk går överallt och dygnet runt, helt osannolika saker händer hela tiden, det är ett organiserat kaos.

Jag skulle aldrig våga gå ut själv i Gafsa. Inte för att det finns risk för att bli rånad, våldtagen eller utsatt för andra övergrepp, utan därför att de sociala koderna som gäller i Sverige bara är att glömma här.

Jag och min älskade svärmor tog med lillpashan i vagnen (importerad från Sverige av svärmor) till souk (marknaden varje onsdag). Min man vägrar följa med mig ut och shoppa i Gafsa, han blir helt vansinnig av att alla stirrar helt oblygt och får panik av frånvaron av den försiktiga artighet som råder i folksamlingar i Sverige. I Sverige visar man HÄNSYN, där är det survival of the fittest som gäller.

Min svärmor njöt när hon fick plöja med barnvagnen genom folkmassorna. Först körde jag vagnen, men när hon insåg att hon kunde använda den som ett slags plog för att preja undan folk ville hon såklart köra.

Hennes beteende var totalt logiskt i souken i Gafsa, hade hon betett sig så i Svergige hade hon garanterat ansetts vara sinnessjuk, rymt från beckis typ.

Skrikandes och vilt gestikulerandes manade hon på folket framför oss som om det vore får.

Sen skulle hon köpa en klementin till lillpashan men det slutade med att hon istället blev förbannad på fruktgubben för att han tog så hutlöst betalt för klementinerna och lillpaschan blev utan klementin. Det var jävligt roligt att gå på souk med svärmor. Jag älskar henne.

En annan bisarr incident var när min man skulle gå till frisören med lillpashan. Vi klipper honom bara i Tunisien eftersom svenska frisörer inte kan klippa små barn med sax, de kör på med maskinen för att de ska gå fort när ungarna vägrar sitta still. I Tunisien klipper de ordenliga frisyrer. Men det roliga var att efter att frisören hade klippt lill-P FÖNADE han till på köpet ut håret på honom så att han fick en redig pottfrisyr! Hans vrål hördes över hela gatan och hans lilla hand höll krampaktigt i en halvsmält chokladkaka som hans pappa hade försökt muta honom med. Vad söt han blev! Tyvärr finns inga bildbevis men Gud så gulligt det var!

Nu lite bilder och sen gå och ta hand om en liten vrålapa och en stackars snällpappa.

Lillpaschans lamm.

Det var inte så kul att rida på lammet.

It takes two baby.

Nu ska vi gå med farmor till souk.

2011-11-13 @ 21:39:14 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Ett kärt återseende?

Dags att skriva av mig lite. Har varit upptagen med att föda ett barn, amma det, sysselsätta ett annat barn och skydda det första från det andra barnets hårda kärleksyttringar. En entusiastisk storebror som gärna gungar babysittern (med risk för att minipaschan ska drabbas av shaken baby syndrome), matar babyn med apelsiner (genom att dunka dem i babyns ansikte) men också pussar pussar pussar och bryr sig, tröstar och övervakar som en riktigt duktig storebror ska.

Nu har en balans börjat skapas och jag kan sitta vid datorn medan babyn sover i sin vagn. Det är ingen klyscha att andra barnet är enklare än det första.

Jag försöker komma på vad jag ska skriva om. Jag har en massa trådar i huvudet, men inget som är tillräckligt intressant för att det ska engagera mig till skriv-diarré-fasen.
Orkar inte mala på om mammalivet, jag är inte den första som fått barn och inte den sista. Min svägeska har fyra och min svärmor hade sex (och fick sex barn, hahahahaha, fattar ni, fattar ni?). Inte så mycket att orda om.
Inget på TV har varit upprörande heller den sista tiden.

Antar att jag är så upptagen med baby baby baby barn barn barn man att jag inte orkar bry mig om något annat och så ska det väl vara också.

Vilket omedelbart får mig att gå igång på HUR man kan ha ett liv/intressen vid sidan av familjen. Jag tycker att det är jättebra och härligt för dem som har det, men HUR får man till det rent praktiskt? Nej det är helt jäkla obegripligt.

Typ tjejerna som är med i Mama (som jag för övrigt ska sluta prenumerera på omedelbart, jag får ÅNGEST) som typ har snygga kläder, fina kroppar, snygga frisyrer (!). Men de kanske inte ammar? Amningen kan man ju ta till som ursäkt för det mesta. ("Nej älskling, jag kan inte göra det och det, ser du inte att jag ammar!")

Ja herreminskapare. Inte blev det mycket av det här. Men ett litet livstecken är väl i varje fall bättre än inget. Man får tacka för det man får och hålla käften sen.
Nu ska jag fixa minipaschans babyalbum.

2011-11-02 @ 11:57:18 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()